<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss' xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'><id>tag:blogger.com,1999:blog-9531445</id><updated>2012-02-13T12:44:50.546+08:00</updated><title type='text'>The Story</title><subtitle type='html'>i'm not a professional writer. i write due to my passion in reading and also writing. i've written 'the story' for 2 years plus. Insya-Allah, i'll be posting a chapter in each posting, probably twice a month. </subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://unspokentales.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9531445/posts/default?max-results=100'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://unspokentales.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><author><name>she-blocks</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-59BSvWQYNac/TziVEUvwXCI/AAAAAAAAAEY/LoPGKQMyEqc/s220/DSC_0966.jpg'/></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>11</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>100</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9531445.post-9176902191763697303</id><published>2007-10-01T15:52:00.000+08:00</published><updated>2007-10-01T15:53:04.509+08:00</updated><title type='text'>Part 11</title><summary type='text'>Nalya mengatur langkah memasuki pasaraya yang baru 6 bulan dibuka. Matanya meliar mencari bahan-bahan untuk dimasak malam itu. Tangan kirinya erat menggenggam bakul. Dicapainya beberapa bungkus spaghetti dan diletakkan perlahan ke dalam bakul.“Lya!!” jerit satu suara yang entah dari mana. Tertoleh-toleh Nalya mencari empunya suara. Matanya membulat tatkala ternampak senyuman ayu Zulaika, teman </summary><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://unspokentales.blogspot.com/feeds/9176902191763697303/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=9531445&amp;postID=9176902191763697303' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9531445/posts/default/9176902191763697303'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9531445/posts/default/9176902191763697303'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://unspokentales.blogspot.com/2007/10/part-11.html' title='Part 11'/><author><name>she-blocks</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-59BSvWQYNac/TziVEUvwXCI/AAAAAAAAAEY/LoPGKQMyEqc/s220/DSC_0966.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9531445.post-830630713601437355</id><published>2007-10-01T15:39:00.000+08:00</published><updated>2007-10-01T15:46:30.772+08:00</updated><title type='text'>Part 10</title><summary type='text'>Irsyad mengerling ke arah jam dinding. Baru pukul 9, bisik hatinya. Selesai mengemas dapur, dia berjalan menuju bilik tidur utama. Dia sempat melintasi kamar Nalya. Dilihatnya gadis itu sedang berbaring mengiring. Matanya terkatup rapat. Terdengar nafasnya perlahan dan teratur. Dipanjangkan langkah ke bilik. Diperhatikan sekitar bilik bernada krim itu dengan perasaan sayu. Kemudian tangannya </summary><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://unspokentales.blogspot.com/feeds/830630713601437355/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=9531445&amp;postID=830630713601437355' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9531445/posts/default/830630713601437355'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9531445/posts/default/830630713601437355'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://unspokentales.blogspot.com/2007/10/part-10.html' title='Part 10'/><author><name>she-blocks</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-59BSvWQYNac/TziVEUvwXCI/AAAAAAAAAEY/LoPGKQMyEqc/s220/DSC_0966.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9531445.post-111173310432815839</id><published>2005-03-25T14:40:00.000+08:00</published><updated>2005-03-25T14:45:04.333+08:00</updated><title type='text'>Part 9</title><summary type='text'>Angin dingin bertiup lembut walapun mentari menyerlahkan diri tengahari itu. Nalya menggenggam beg laptopnya. Dia bercuti setengah hari. Tidak sanggup lagi dia hendak menghadap kerja-kerja pejabat. Setelah berjumpa doktor, dia mendapat cuti sakit selama 2 hari. Dia diminta berehat. Mungkin pemergian Kartina 3 bulan lepas masih menghantui dirinya. Airmatanya mengalir bila teringatkan Kartina. </summary><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://unspokentales.blogspot.com/feeds/111173310432815839/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=9531445&amp;postID=111173310432815839' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9531445/posts/default/111173310432815839'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9531445/posts/default/111173310432815839'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://unspokentales.blogspot.com/2005/03/part-9.html' title='Part 9'/><author><name>she-blocks</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-59BSvWQYNac/TziVEUvwXCI/AAAAAAAAAEY/LoPGKQMyEqc/s220/DSC_0966.jpg'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9531445.post-110783745026311994</id><published>2005-02-08T13:36:00.000+08:00</published><updated>2005-02-08T12:37:30.263+08:00</updated><title type='text'>Part 8</title><summary type='text'>Nalya bergegas kereta. Laptopnya disandang di kiri bahu, tangan kanannya menggenggam beg tangan. Dia sudah terlewat sampai ke rumah. Bimbang kalau-kalau Edith, pembantu yang digajikan untuk memerhati keadaan Kartina mahu balik segera. Sudah lebih setahun Kartina mengidap leukemia. Badannya sentiasa lemah sejak akhir-akhir ini. Nalya kecewa dengan perkembangan itu. Namun Kartina bernasib baik, </summary><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://unspokentales.blogspot.com/feeds/110783745026311994/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=9531445&amp;postID=110783745026311994' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9531445/posts/default/110783745026311994'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9531445/posts/default/110783745026311994'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://unspokentales.blogspot.com/2005/02/part-8.html' title='Part 8'/><author><name>she-blocks</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-59BSvWQYNac/TziVEUvwXCI/AAAAAAAAAEY/LoPGKQMyEqc/s220/DSC_0966.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9531445.post-110783733513369916</id><published>2005-02-08T13:31:00.000+08:00</published><updated>2005-02-08T12:35:35.133+08:00</updated><title type='text'>Part 7</title><summary type='text'>Nalya cukup gembira menerima tawaran bekerja itu. Hasratnya untuk terus menetap beberapa tahun lagi di UK tercapai. Kak Tina juga melonjak tatkala menerima berita itu. Abah dan Mama bersetuju saja dengan rancangan Nalya. Tuan Hj Azlan yakin, Nalya mampu hidup di bumi UK dan berdikari. Dia mahu Nalya menyusuri hidup sepertinya, mengerti tentang kepayahan hidup di rantau orang. Namun Nalya merasa </summary><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://unspokentales.blogspot.com/feeds/110783733513369916/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=9531445&amp;postID=110783733513369916' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9531445/posts/default/110783733513369916'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9531445/posts/default/110783733513369916'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://unspokentales.blogspot.com/2005/02/part-7.html' title='Part 7'/><author><name>she-blocks</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-59BSvWQYNac/TziVEUvwXCI/AAAAAAAAAEY/LoPGKQMyEqc/s220/DSC_0966.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9531445.post-110656007156230785</id><published>2005-01-24T17:43:00.000+08:00</published><updated>2005-01-24T17:47:51.563+08:00</updated><title type='text'>Part 6</title><summary type='text'>Televisyen bersuara perlahan. Nalya menjenguk ke ruang tamu. Kelihatan Kak Tina sedang sibuk menyusun meja makan. Megat Safri ligat menolong. Semua kerusi telah ditarik ke tepi. Cadangan Nalya supaya menyediakan makanan ala buffet dipersetujui Kak Tina. Nalya bergerak ke dapur semula. Tangannya ligat membasuh salad, timun dan tomato untuk ulaman nasi ayam hasil air tangannya. Matanya melirik ke </summary><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://unspokentales.blogspot.com/feeds/110656007156230785/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=9531445&amp;postID=110656007156230785' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9531445/posts/default/110656007156230785'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9531445/posts/default/110656007156230785'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://unspokentales.blogspot.com/2005/01/part-6.html' title='Part 6'/><author><name>she-blocks</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-59BSvWQYNac/TziVEUvwXCI/AAAAAAAAAEY/LoPGKQMyEqc/s220/DSC_0966.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9531445.post-110595965223415607</id><published>2005-01-17T18:57:00.000+08:00</published><updated>2005-01-17T19:00:52.236+08:00</updated><title type='text'>Part 5</title><summary type='text'>Kepalanya dilentokkan ke cermin tingkap. Cuaca di Essex, UK hari itu cerah walau angin di luar mampu menyelinap ke tulang. Dia berpeluk tubuh dan merenungkan ke padang berdekatan perpustakaan. Komputer di hadapannya masih terpasang. Terdapat beberapa buah novel di tepi kiri kirinya. Dompetnya diletakkan bersebelahan dengan buku-buku itu. Nalya tersenyum nipis melihat kanak-kanak berlari riang di </summary><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://unspokentales.blogspot.com/feeds/110595965223415607/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=9531445&amp;postID=110595965223415607' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9531445/posts/default/110595965223415607'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9531445/posts/default/110595965223415607'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://unspokentales.blogspot.com/2005/01/part-5.html' title='Part 5'/><author><name>she-blocks</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-59BSvWQYNac/TziVEUvwXCI/AAAAAAAAAEY/LoPGKQMyEqc/s220/DSC_0966.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9531445.post-110560427255379300</id><published>2005-01-13T16:13:00.000+08:00</published><updated>2005-01-13T16:17:52.553+08:00</updated><title type='text'>Part 4</title><summary type='text'>Sudah 8 bulan lebih Nalya mengikuti program 'masters'nya. Dia kurang sibuk lantaran kelas hanya diadakan pada hujung minggu. Selalunya, pada waktu siang, dia lebih suka memerap di perpustakaan. Selepas waktu makan tengahari, dia akan ke Pizza Town yang berhadapan dengan kampusnya. Kedai makanan segera kecil milik sepasang suami isteri dari Pakistan menjadi kunjungannya saban hari. Zara, teman </summary><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://unspokentales.blogspot.com/feeds/110560427255379300/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=9531445&amp;postID=110560427255379300' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9531445/posts/default/110560427255379300'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9531445/posts/default/110560427255379300'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://unspokentales.blogspot.com/2005/01/part-4.html' title='Part 4'/><author><name>she-blocks</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-59BSvWQYNac/TziVEUvwXCI/AAAAAAAAAEY/LoPGKQMyEqc/s220/DSC_0966.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9531445.post-110420522990381347</id><published>2004-12-28T11:38:00.000+08:00</published><updated>2004-12-28T11:40:29.903+08:00</updated><title type='text'>Part 3</title><summary type='text'>Mama meramas lembut tangannya. Abah memeluk erat bahu Nalya. Mereka duduk mengadap skrin pengumuman jadual penerbangan. Kuala Lumpur International Airport kurang sibuk malam itu. Cahaya lampu yang menerangi seluruh aras di lapangan terbang itu membuatkan seluruh tempat menjadi kelihatan meriah. Seakan ada suatu keramaian lagaknya. Kanak-kanak berlari berkeliaran sambil bermain troli yang </summary><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://unspokentales.blogspot.com/feeds/110420522990381347/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=9531445&amp;postID=110420522990381347' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9531445/posts/default/110420522990381347'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9531445/posts/default/110420522990381347'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://unspokentales.blogspot.com/2004/12/part-3.html' title='Part 3'/><author><name>she-blocks</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-59BSvWQYNac/TziVEUvwXCI/AAAAAAAAAEY/LoPGKQMyEqc/s220/DSC_0966.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9531445.post-110352447322550006</id><published>2004-12-20T14:28:00.000+08:00</published><updated>2004-12-28T11:38:49.900+08:00</updated><title type='text'>Part 2</title><summary type='text'>Kakinya menguis lembut pasir di hujung kaki. Sesekali dia menyelit rambut yg terbuai-buai mencucuk mata bundarnya. Sesekali tangannya memegang skirt yg ditiup angin. Cuaca yang cerah dan tidak berapa panas seperti memanggil-manggil Nalya untuk mengecapi angin laut petang itu. Hajat di hati mahu melihat matahari terbenam. Mesti cantik, bisik hatinya. Kakinya melangkah lagi.Matanya tertancap ke </summary><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://unspokentales.blogspot.com/feeds/110352447322550006/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=9531445&amp;postID=110352447322550006' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9531445/posts/default/110352447322550006'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9531445/posts/default/110352447322550006'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://unspokentales.blogspot.com/2004/12/part-2.html' title='Part 2'/><author><name>she-blocks</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-59BSvWQYNac/TziVEUvwXCI/AAAAAAAAAEY/LoPGKQMyEqc/s220/DSC_0966.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9531445.post-110257234617110915</id><published>2004-12-09T14:02:00.000+08:00</published><updated>2004-12-09T14:05:46.170+08:00</updated><title type='text'>Part 1</title><summary type='text'>Nalya melangkah pantas ke ruang makan. Tangannya ligat menyajikan makanan malam itu. Hatinya tiba-tiba panas bila teman serumahnya Ika menegurnya begitu. Dia hanya mahu menelefon Ikhwan, Dia rasa dia patut minta maaf pada Ikhwan. Malangnya Ikhwan enggan menjawab panggilan Nalya.“Aku kawan kau Lya, aku bertanggungjawab untuk guide kau. Aku tak suka kau bagi muka sangat pada Ikhwan.” Kakinya juga</summary><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://unspokentales.blogspot.com/feeds/110257234617110915/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=9531445&amp;postID=110257234617110915' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9531445/posts/default/110257234617110915'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9531445/posts/default/110257234617110915'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://unspokentales.blogspot.com/2004/12/part-1.html' title='Part 1'/><author><name>she-blocks</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-59BSvWQYNac/TziVEUvwXCI/AAAAAAAAAEY/LoPGKQMyEqc/s220/DSC_0966.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry></feed>
